thiswasmydream

Måste ju säga att ni verkligen ligger i med kommenterandet nu! Jättekul :D
Och tack för tipsen på bantning!

Fick ett förslag från Maja om att skriva om väldigt lyckade men också mindre lyckade ridpass 
som jag kommer ihåg, så det tänkte jag göra nu med lite bilder till :) 


Detta var i somras, jag&Samantha hade våran första dressyrträning för min vän Linnéa! 
Jag var så himla glad över att det gick så mycket bättre när vi fick hjälp :') 
Hon började komma igång med bakbenen och söka sig neråt ibland och
fick en mycket mjukare trav. Är jätteglad över att vi började träna för Linnéa, 
tyvärr har det inte blivit någon träning nu när underlaget är så dåligt :( 



Också i somras! Jag och Samantha klarade att hoppa 1.05 :') 
Hon hoppade klockrent upp till 80-90(hon brukar vägra innan det redan)
och sen visste inte jag hur högt det var dock men vid 1m började hon vägra men 
där hoppade hon redan 2:a/3:e gången! (bilden)
På 1.05 blev det några vägringar men sen hoppade hon det med! 
Med god marginal som ni ser på bilden :) 
Guuud så stolt jag var kan jag säga!



Detta var i höstas och vi gjorde absolut inget specielt. 
Eller jo, det var speciellt, för oss.
Gud vad lyckliga vi var! Tog världens härligaste galopper, 
vi bara busade runt och Samantha var så himla glad&busig. 
Kärlek♥

Sen har jag ingen bild till detta, men det var nog också i somras
(vi hade riktigt grymma pass denna sommaren), 
red henne barbacka och försökte jobba henne lite. 
Efter ett tag gick hon jättefint i skritten och i slutet även i traven,
jag var så himla glad, hon brukar aldrig gå i form på uteritterna men den dagen släppte det! 
Grym känsla var vad jag hade och den försöker jag sträva efter varje gång vi rider dressyr :) 


Dåliga ridpass: 


Tror denna bilden hör till dagen iaf ;) 
Vi red på ett fält(vintern-10) hon ville bara dra iväg eller så 
ville hon inte gå ifrån Billy. Då blev jag så trött på henne att jag&Fredrika bytte häst istället 
så fick jag rida Billy lite istället ;)


Sommaren-10 nästan precis när jag fått henne. 
Vi var inte riktigt överens ;) Det var en av dom första uteritterna och Fredrika cyklade med oss, 
hon fjantade sig på massa ställen och ville inte gå fram ibland som ni ser på bilden.
Vilket sedan ledde till 
att under hela vintern vägrade hon gå framåt på samma sätt och
det var den perioden jag slutade varje ridpass med att skrika eller gråta ungefär. 
Jag hade ingen lust att rida eftersom jag visste hur det skulel sluta-att jag fick hoppa av. 
Men tillslut efter 1 timmes kämpande en dag så fick jag förbi henne på stället där hon 
är som värst(hönshuset) och efter den dagen har hon endast krånglat en gång fram till nu. 
Och det var nog i början av 2011 som det löste sig!